Efter femdagar i nationalparker har vi sett manga elefanter… men vi trottnar aldrig pa elefanter. Kommer att lagga upp en hel hog med bilder fran resan nar vi kommer hem men just nu for ni halla till godo med denna nar biffen fotar lite.

Nu har vi lamnat on Pemba dar vi bodde pa Keravan sarayan resort och dykte och slappade och hade det valdigt skont och trevligt! Stallet ags av en hollandsk kvinna (sisca) som gift sig med en turk (Raf) och byggt upp ett dykstalle med tillhorande hotel. Alla i personalen ar tanzanianer. De har hjalpt till att bygga upp stallet, sten for sten och jobbar nu med att servera, laga mat, fixa med dykutrustningen, kora dykbaten, stada och allt sant dar. Hela stallet ar valdigt familjart, alla ater vid samma langbord, gaster som dykintruktorer och agare. Personalen ar du med alla och snackar och anstranger sig for att lara oss olarda swahili Sumo och Matke har jobbat hart for att lara mig ett nytt ord varje dag och nu kan jag faktiskt ett gang!

Vi gick ocksa en promenad in till den lilla lilla byn som lag en km fran hotellet och halsade pa. Barnen skrek “Bye bye, bye bye” i kor och kom springande. Men om man stannade eller tog upp kameran sprang de fort som attan ivag Inte helt vana vid mzungos (vita manniskor) De modigaste 4-5 pojkarna vagade dock folja efter oss och efter att Bjorn visat dem lite bilder pa kameran stallde de upp pa en bild. Sne foljde de efter oss hela vagen. Efter ett tag vagade de komam lite narmare och ltie narmare. Vid ett tillfalle g;mde de sig i buskar langs med vagen och skramde oss. Sen busade vi lite och lekte lejon och tillslut sa visade Bjorn dem hur man tar kort med kameran. Och de blev helt till sig! Kamerna skickades runt mellan dem och de tog kort pa oss, pa varandra och sa fort vi gick forbi nagra kor langs med vagen skulel de fotografera dem! tyvarr har vi inte datorsladden till kamerna med oss sa de bilderna far ni se en annan gang, men roligt hade vi! Sen borjade de visa oss blommor och vaxter langs vagen och plockade frukt som de ville vi skulle prova. Sa nu har vi atit farsk (lite omogen eller sur) passionsfrukt med fingrarna, jordnotter som blivit uppdragna ur jorden tre sekunder tidigare (en av pojkarna skalade varenda jordnot at mig och gav dem till mig, nar jag sen sa Tack sa mycket (Asante sana) sa blev han lite forlagen ) och nagra konstiga sma sura bar som pojkarna glatt stoppade i sig. Det kandes iallafall som en valdigt fin och geniun upplevelse!

Vi blev ocksa kompisar med en av maasai vakterna som jobbade pa stallet, han visade oss sina vapen med sjukt giftiga pilar och bad sen om ett foto pa oss tillsammans med honom och hans vaktkollega somvi har lovat att vi ska skicka till honom. Kanns ocksa valdigt fint

Det enda riktigt dumma var att de sista tva natterna horde jag ett gnagljud i rummet. Tankte inte sa mycket pa det, vi bodde ju ute i bushen med fonster utan glas (med ett rutnat av tra for att fa lite korsdrag) och sa sa det kan ju komma in lite allt mojligt. Morgonen darpa upptackte jag att nagot hade atit upp halften av mina laktostabletter i en karta som satt i necessaren. Den hade liksom gnagt hal i plasten i blisterforpackningen, pillat upp tabletterna och atit upp dem. Jag hittade ocksa bara ett halvt apple i min ryggsack dar jag tidigare haft ett helt. Da borjade jag  kolla vad mer den kunde tanka sig ha stoppat i sig och hur jag an letade sa hittade jag inte burken (av hardplast) med de andra laktostabletterna i. Jag hittade ocksa ett hal i extramadrassen i rummet dar rattan antaglien gomde sig nar den inte var ute pa aventyr. Lite surt att alla laktostabletterna forsvann, alla andra mediciner hade vi antagligen kunnat hitta pa ett apotek har i Stone Town, men laktas enzym har de inte hort talas om! Men,men det gar bra anda   Vi tycker lika bra om Swahili Divers for det, det var himla mysigt ch vi tyckte jattemycket om alltihop!

Vi flog iallafall till Zanzibar och Stone Town igar morse (efter att jag hade fatt en massa gratualtioner pa min fodelsedag och atit vattenmelon till frukost) och nu ar vi har. Igar vandrade vi runt i Stone Town och forundrades over hur mycetk turister har ar (pa Pemba ar vi valdigt fa) och hur latta forsaljarna ar att handsaks med har. Over lag ar Tanzanianerna valdigt trevliga. Ibland vill de mest bara stanna och prata lite, ova sin engelska och de som vill salja saker accepterar valdigt ofta ett nej utan att fortsatta tjata. Visst en del forsoker lite till och nagra har spelat pa samvetes kortet med att man ska hjlap familjen och snalla kopa nagot, men for det mesta sager de “OK! Hakuna Matata” Eller “Wlecome (Karibu) to Zanzibar”. valdig skont! Kl. 13.00 idag ska vi ta en minibuss ut till Zanzibars ostkust och bo vid stranden och fira nyar dar innan vi aker till fastlandet och aker pa safari.

nu ska vi ata lite lunch och sen aka ut till stranden!

Puss och kram pa er allihopa och Gott Nytt Ar!